Äntligen var det dags för Sydschleife 2001! Här har man gått och längtat efter ett av årets sista  happenings med Sydsektionen och nu var det verkligen dags. Av en slump kom det sig att jag samtalade med Arne min codriver ett par veckor innan träffen och det visade sig att han saknade kartläsare och därför ställde sig till förfogande, jag hade inte haft en tanke på kartläsare men efter cirka 10 millisekunder så blev jag klar över att detta nästan var ett krav ( jag vet att en deltagare körde bil, läste karta samt åt en grillad med mos och ändå överlevde!) Vi beslutade oss för att jag skulle möta upp Arne i hemmet för vidare färd till Ängelholm.

Dagen till ära så var behovet av en tvätt skriande och en snabb tvätt avklarades medan solen gick upp. Vädret verkade lovande med klar himmel och någorlunda vindstilla. Jag passade på att justera lufttrycket på en bensinstation och stötte på en Bmw med lite lustig placering av modellbeteckningen.....


Efter en lugn  färd med gott om tid så landade jag med E34:an  i utkanten av Hörby, jag taxade in på  överenskommen gata och hittade rätt direkt (tacka Arnes bil för det)  Efter lite taktiksnack över en kopp kaffe var det dags för avfärd. Då vi inte hade full koll på närmaste vägen så tog vi detta som en förhandscheck på våra kunskaper inom navigering. Efter en relativt lugn tur  började vi närma oss målet. Klockan var nu 3 minuter i elva och samtidigt utstötte vi "jaha då skall vi bara hitta AD center"  Otroligt nog så var det första vi fick syn på stora skyltar med texten AD center, snacka om att vi hade megaflax!

Klockan var nu 11:00 och det fanns redan en ordentlig samling bilar på plats, det droppade hela tiden in nya bilar så allt verkade väldigt lovande.

Till att börja med så gick vi runt och smygtittade på fräcka detaljer på dom andras bilar (gräset är alltid grönare på andra sidan)  Bilarna var en salig blandning av nytt och begagnat+  så att säga. Det var trevligt att se alla gamla ansikten och få prata av sig lite om allt mellan BMW och BMW. Till slut drog det ihop sig till en genomgång av vad som skulle hända samt utdelning av kartor.

När dagens program var avklarat så började bilarna köra iväg en och en, det skulle vara 5 minuter mellan bilarna och efter ca. 10 minuter så var det vår tur. Före oss låg en Volvo 340 och en Bmw 318is. Dagsetappen verkade hur lugn som helst då vägarna stämde jättebra med beskrivningen, än så länge... 

I ett  tidigt skede så var ett besök hos lokala ICA handlaren inplanerat, där kunde vi införskaffa korv och dylikt till grillningen senare, med hjälp av en lättflörtad kassörska så lyckades vi knipa 1 placering och låg nu på 2:a plats, jag har för mig att en hederlig gammal Volvo 340 höll täten.

Planeringen av orienteringen var väldigt trevligt gjord och vi träffade verkligen på vackra vägar och natur. Stundtals var det väldigt smala och krokiga vägar som var mycket underhållande. Vi lärde oss ganska snabbt att avstånden på kartan var  stundtals fejkade och stundtals exakta! något som förbryllade oss i början men gjorde det extra spännande efter ett tag. Kontrollstationerna var ibland väldigt lätta att hitta men ibland lite knepigare, prova själv att hitta kontrollen som sitter på ett träd efter en sväng när du kör igenom en skog! Vid ett tillfälle passerade vi en strutsfarm, om strutsarna stack huvudena i marken när vi for förbi eller inte hann vi dock inte uppfatta.

Kontrollerna betades av och jag och Arne lyckades med att missa en kontroll i en Y-korsning och åkte på att köra tillbaka, det var en riktigt smal och lång grusväg, jag tror vi mötte 4 Bmw på vägen tillbaka och alla såg så lyckliga ut när dom mötte oss, undrar varför....  Frågorna var av blandad karaktär och inte bara BMW relaterat  utan det fanns frågor om lite av varje. Vid ett tillfälle stod det i färdnoterna att vi skulle hitta nästa kontroll vid ”Nymans försvunna grävare”. Vi höll utkik efter nåt i den stilen och hittade mycket riktigt en gammal rostig grävmaskin, men ingen frågelapp. Nu kom det en hel drös med andra orienterare som också började leta, vi log illmarigt och hoppade in i bilen och fortsatte. Längre fram hittade vi en annan gammal grävare med frågelapp, så där lyckades vi finta bort våra konkurrenter en aning.

Uppskattningsvis i mitten eller lite längre fram i orienteringen så kom vi till Lasses däck som visade sig vara en praktiskt station med 3 olika delmoment.

Momenten bestod av följande.
1. Backa mot en pinne och komma så nära som möjligt (jag fick 29 cm)

2. In med nävarna i en kartong fulla av delar från BMW (typ lite motordelar och liknande.) det hela gick sedan ut på att gissa vad det var för delar.

3.  Det allra roligaste momentet var en slalombana mellan oljedunkar med en åkgräsklippare, nu var det ju så finurligt att det var inte hela sanningen, det visade sig att dom hade kastat om styrningen så att högervrid blev vänstersväng och vice versa. Det blev en hel del skratt  runt denna station då det var helball att försöka snabba sig i mål. Med tungan rätt i mun så fick man faktiskt lite kläm på det efter et tag (nåja) Hur som helst så var det ett väldigt trevligt inslag.

Raskt vidare mot nya mål redan i andra svängen blev vi tveksamma på om vi missat en kontroll och vände för en dubbelkoll, vi hade redan lärt oss den hårda vägen att det lönade sig att kika efter ordentligt... Även nästa kontroll skulle visa sig vara lurig, sväng höger vid skylt "rosodling" efter 4 kilometer, hmmm.. vid 2 kilometer swischade vi nästan förbi en skylt som det stod... just precis rosodling på, en drastisk inbromsning gjorde att vi kunde ta svängen på nästan alla 4 hjul. Än en gång var vi inne på vackra småvägar med massor av vackra vyer och dofter som vi stadsbor inte är vana vid. Vi hade nu avverkat större delen av vårt äventyr och skulle bara hitta "motorgården" Att Arne inte kände till motorgården var ju ok för han hade aldrig varit där men jag borde ju ha kommit på att den var just motorgården i Ängelholm, efter lite snurrande började polletten trilla ner  och jag kände nu igen markerna. Eter ytterligare en minuts färd så var vi äntligen framme. Till vår stora förvåning hade vi kommit fram först fast vi startade 3:a eller 4:a och dessutom körde fel ett antal gånger. Stolta över vår "seger" var vi tvungna att föreviga ögonblicket och kameran fick slita hund ett par minuter. Tyvärr var det tydligen så att vi missförstått det en aning, man skulle svara rätt på frågorna och det gällde alltså inte att vara först i mål.

Allt eftersom tiden gick så droppade folket in, det var förvånade hur lång tid det tog för dom sista att komma i mål något som tyder på att fler än vi körde fel ; ) Alla var på gott humör och det pratades vilt om dagens strapatser. Det visade sig att alla hade uppskattat orienteringen, att vi tog till lite trix här och var gjorde allt ännu roligare, Ett hett samtalsämne var ju såklart frågorna som stundtals var kluriga, Arne och jag blev ganska snabbt förvissade om att vi hade svarat fel på alldeles för många frågor och hoppet om att få hoppa upp på någon prispall var plötsligt lite avlägset, nåja allt var inte slut än då ett delmoment kvarstod.

Under tiden vi väntade in dom sista deltagarna samt personalen från den praktiska stationen så tuttade någon på grillen och korvarna kom fram direkt. Sällan smakar en grillad korv bättre än efter en bilorientering, prova själv! Efter ett tjog korvar så började det närma sig sista delmomentet för dagen, det var inte bara det sista utan just det momentet som jag tror att alla väntade på. Nu skulle 1600 motorn få bekänna färg, det som gällde var följande. 1600 motor på ett släp med tillkopplat avgassystem, olja fanns på motorn men kylning saknades helt och hållet, motorn skulle dessutom gå på fullgas till den stannade

Det hela gick ut på att gissa hur länge motorn skulle orka hålla ut och tiderna varierade från sekunder till timmar (det ryktades att en liknande motor gått 15 minuter på en norsk träff.), efter lite funderande så bestämde vi oss för 9 minuter och 38 sekunder, vad gissar du? Folket började samlas som små barn runt julgranen och dom sista förberedelserna inför starten gjordes.

 

Avgassystem kopplades på, batteriet anslöts och övriga punkter gicks igenom. Nu var det dags, klockorna nollställdes och videokameror kördes igång. Motorn gick igång nästan direkt och stannade inom 5 sekunder, en ny uppstart och nu jäklar var maskinen igång! Det spottade och fräste och lät allmänt plågsamt med att höra en 1600 motor på fullgas, att man visste hur motorn plågades utan kylning gjorde inte saken bättre, tiden tickade iväg och en minut hade passerats utan någon nämnvärd händelse, men efter ytterligare några sekunder kom första tecknet på överhettning. Den gick ner på mellanregistret och lät hårt belastad, men skam den som ger sig så snart ylade den på maxvarv igen. Samtidigt började en svag rökridå lägga sig runt motorn, när den för andra gången gick ner på mellanregistret. Nu började det spruta olja runt motorn och rökutvecklingen ökade tills vi knappt kunde se den stackars motorn. Det gick trögare och trögare för den och till slut gav den upp med en suck. 2 minuter och 5 sekunder stannade uret på, hela släpet var täckt av rök och man kunde stort sett inte se något av motorn på ett bra tag. Givetvis kunde ingen hålla sig utan alla stack nyfiket ner korpgluggarna för att inspektera eländet. Släpet var nerkladdat med motorolja och motorn stod och rök under lång tid efter den gett upp.

Film 1 på motordestruction           Film 2 på motordestruction

Arne och min noga överlagda gissning på 9.38 (om jag inte minns fel) var ganska felaktig precis som våra svar på övriga frågor, men vi kom först i mål i alla fall, och vi var precis lika lyckliga ändå. Då  motorn och intresset för densamme svalnade så var det dags för sammanräkning av poäng och dylikt, under tiden passade vi andra på att diskutera 1600 motor, galna förslag om 3 liters sexor tills nästa år applåderades. Dom allra hungrigaste grabbarna passade  på att käka ett par korvar till och vi andra började dra oss mot prisutdelningen. Ledningen för dagen hade kommit fram till följande placeringar.

På första plats: KG Sönju som här stolt tar emot en Bmwkolv på plakett.

På andra plats: Peter "Topchop"Almgren med familj som med glädje får en Bmw ventil på plakett.

På tredje plats: H. Elofsson tar emot vipparm på plakett.

Då prisutdelning med tillhörande roliga kommentarer var avklarat återgick vi till att kika på varandras bilar, en del passade på att prova andras bilar, John verkade på extra gott humör och testkörning var inget problem för dom som var sugna på det (vem var inte det egentligen?) Att det var träffens snabbaste och trevligaste bil tror jag vi kan vara överens om med tanke på uppmärksamheten den fick under dagen. Ett fåtal gånger lyckade man ligga bakom han på vägen och det var härligt att se hur stabilt den gick på vägen, där en annan kämpade på med sin tröska låg Johns bil som ett strykjärn. Jag avslutar reportaget med en serie bilder från dagen, har du några bra bilder från dagen så skicka gärna dom till mig på info@bimmer.se

Ett stort tack till Railo, Kalle och Marcus och övriga som varit med och planerat och genomfört träffen, ett mycket roligt och trevligt arrangemang.

Vid pennan Johan Sjöström #4079 & Arne Lindgren #4324